Våren innebär nystart och en påminnelse om den livskraft som slumrat i jorden. Det är en tid för att börja om och göra om. Naturen är förlåtande på det sättet. Det vi misslyckades med föregående säsong kanske kan gå bättre i år. Dock är det lätt att bli överambitiös när vårsolen lyser och mycket ska ske samtidigt med upparbetning av jorden, gödsling, sådd, ogrässtörning, beskärning etc.

Maj är månaden för det mesta av sådden på friland. I slutet av månaden kan man också plantera ut sina förkultiveringar. Principerna för sådd är ganska enkla och bygger på att sätta frön ungefär lika djupt som de är stora, alltså potatisar grävs ner lite, bönorna trycks ner någon centimeter, och de allra minsta fröerna strös i jordytan. Det är bra att vattna jorden innan sådd. Radavstånd finns ofta angett på fröpåsar eller i frökataloger. Jag är själv en riktig slarver när det gäller tillräckliga avstånd och raka rader. Kaos och rundade former har sin charm i en odling, men det underlättar inte alltid när man ska ogräsrensa.

Tidig ogräshantering är för övrigt viktigt för att få en behaglig odlingssäsong. Det första steget är att ta reda på vilka ogräs man har att tampas med. Är det rotogräs eller fröogräs, hur är balansen mellan ogräs och odling osv? Ett sätt att bygga bort ogräsproblemet är förstås att odla i lådor eller pallkragar med marktäckväv i botten. Bästa jord-, fuktförhållanden och maskarbete får man dock om man odlar utan avskiljare från jorden.
Rotogräsen är svårast att bli av med. De har djupa rötter som sprider sig ohämmat och bildar nya plantor. Kirskål och kvickrot kan ge vem som helst mardrömmar. Har rotogräsen tagit över, så återstår nästan bara att täcka ytan under minst en, och gärna två säsonger. Här kan det behövas en kombination av täckmaterial. Tidningar och kartong, med halm och organiskt material ovanpå är ett sätt som samtidigt bygger upp jordens näringsinnehåll, täckduk som släpper igenom vatten är en annan variant. Vid lättare ogräsproblematik kan man jobba med täckning mellan plantorna under säsongen från t.ex. gräsklipp, halm och trädgårdsrens.

Vi vet ju av erfarenhet att det onda ofta har något gott med sig. Ogräs kan också hjälpa oss  och ge oss kunskap i vårt odlande. Mycket nässlor indikerar att det finns gott om kväve. Maskrosen kategoriseras inom permakultur som en dynamisk accumulator. Detta betyder att maskrosen har  djupa rötter som pumpar upp näringsämnen och tillgängliggör dem för växter med grundare rotsystem. Ytligt rotade ogräs kan under en period i början av säsongen ha en funktion som fukthållare på nysådda fält.

Många ogräs fungerar utmärkt i matlagning, och är ofta det första man kan skörda i trädgården. Gröna vilda växter har högt näringsvärde och innehåller samtidigt låga halter av fullvärdig protein. Kirskål och Nässlor används på samma sätt som spenat i stuvningar och soppor. Mållor kommer lite senare och är finfina i sallader. Med dessa tips och tankar önskar jag er mycket majtid i solen,  kryddat med någon smaklig ogrässoppa och en vårsådd fylld av lust och lagoma ambitioner. 

I almanackan är det fortfarande vinter. Utanför mitt köksfönster ligger snö kvar och termometern visar ett par minusgrader. Det är lite svårt att förstå att våren står runt hörnet, men så här års är det hög tid att börja planera årets odlingssäsong och beställa frön. Vad ska odlas och hur ska det odlas?

Dessa frågor är ju i sin tur beroende av frågor som vad gillar jag, hur ambitiös vill jag vara, vilka fysiska förutsättningar har jag (odlingsyta, typ av jord, långsiktigthet på platsen etc.)
Detta i sin tur ger svar på vilka frön jag ska köpa in, hur mycket, om något behöver förkultiveras, eller om allt ska sås på friland.

Det finns olika sätt att förhålla sig till odling. Vissa är väldigt kunniga och läser på mycket innan de börjar, om sorter, behov hos olika växter och växtföljd etc. Andra är mer anarkistiska i sitt förhållningssätt, stoppar ner saker lite hipp som happ och ser vad som händer när växtligheten självorganiserar sig. Det finns inget ’rätt sätt att odla’, däremot finns det sätt som ger mer avkastning, mindre ogräs, mindre sjukdomar och skadeinsekter.

Att välja ambitionsnivå gör man bäst utifrån att känna sina förutsättningar. Jag vet med mig på att jag är ganska lat, och rätt så dålig på att förkultivera. Därför väljer jag helst sådant som kan sås direkt på friland, med vissa undantag läs: TOMATER. Lätta sorter att börja med är t.ex. potatis, lök, sallad, ärter, bönor, squash, rödbetor och morötter. Sallad och squash kan du eventuellt förkultivera, men det går även att sätta allt direkt på friland.

För att lyckas med ekologisk odling är det viktigt lära sig om hur jorden fungerar. En jord i god balans, full av näringsämnen producerar fina grönsaker. Ett sätt att hålla jorden frisk och balanserad är att tillämpa växtföljd. Växtföljd innebär att man växlar vilka grödor som växer på en och samma plats från år till år. Olika växter behöver olika näringsämnen, olika mycket näringsämnen och vissa tillför näringsämnen till platsen. Det näringsämne som går åt mest när man odlar är kväve (N), utöver det behövs kol (C), fosfor (F) samt en mängd andra mineraler.
Det finns också vissa sjukdomar, som man kan undvika genom att växla grödor. En sådan är klumprotssjuka, som uppträder på kålväxter. Har man väl fått klumprotsjuka på en plats så kan det dröja upp till 20 år, innan smittan försvinner.

Att tillämpa växtföljd kan vara ett enkelt sätt att organisera sin odling. Här följer en vanlig uppdelning, som kräver fyra olika odlingsbäddar:

1.    Kålväxter, pumpa och squash.
2.    Rotfrukter och lök
3.    Sallad och potatis
4.    Baljväxter (bönor och ärtor)

Kålväxter, squash och pumpa kräver väldigt mycket näringsämnen och framför allt mycket kväve, rotfrukter kräver något mindre men ändå relativt mycket, potatis och sallad ännu lite mindre, medan baljväxter binder kväve, dvs. tillför jorden nytt kväve så att man ånyo kan odla näringskrävande växter på platsen.

I valet och kvalet tänk på att det är roligare att lyckas med en lite mindre odling, än att ha dåligt samvete över en ambitiös som man inte orkar/hinner sköta, samtidigt är det värsta som kan hända att man misslyckas så kör hårt!!!!

Sent i november, så heter en av Tove Janssons böcker om Muminvärlden. När den här krönikan publiceras är det väl snarare december, men ändå. Det är en speciell tid så här års, mörkt, kallt, blött och kalt. Odlingssäsongen är över och platsen där du odlat har gått in i sin dvala och det ser mest trist och skräpigt ut. Den här tiden på året ägnas förtjänstfullt åt att odla kunskap och vänskap. Att samtala om ekologin, filosofin och politiken i stearinljusens sken. Jag vill ge fokus åt reflektion kring villkoren för det som växer. Vad krävs för att få mat på tallriken?

Genom globalisering och marknadsekonomisk logik har det blivit olönsamt och irrationellt att producera mat uppe i kalla norden. Vår tallriksmodell har lagts på entreprenad till tredje världen, och tack vare låga löner och billig olja får vi mat på bordet. Dock tror jag att vi måste tala om matsäkerhet. Vi använder olja i konstgödsel, i bekämpningsmedel, i traktorer och arbetsredskap, i transporter, förpackningar, förvaring, etcetera. I alla led av vår matproduktion helt enkelt. Om något hände med vår tillgång till billig olja, så står svälten för dörren.

En annan aspekt är att vi inte värnar om vår odlingsmark. Eftersom det är ekonomiskt olönsamt att bedriva småskalig ekologisk odling, så är det inte heller attraktivt för våra kommuner att bevara den typen av mark. För ett tag sen besökte jag ett stadshus i en medelstor kommun, som gränsar till Göteborg. I den aktuella kommunen har jag och ett gäng drömmare och praktiker, drivit ett kollektivt odlingsprojekt under året. Inspirerat av modellen CSA eller Community Supported/Shared Agriculture, har vi försökt ta över en ekologisk odling och hitta strukturer för att producera ekologisk mat, nära staden, till oss själva och andra. Kommunen jag syftar på har historiskt sett försett Göteborg med mat, men vi fick klart för oss att kommunen inte har intresse av att värna odlingsmark nära bebyggelse, eftersom det hindrar dem från att sälja ut marken till industrier och företag.

För en tid sedan nåddes jag också av nyheten om hur kommersiella krafter lyckats med en så absurd lobbying, som att på EU-nivå förbjuda försäljning av vissa fröer om de inte registreras hos jordbruksverket. Det var inte fröer som var genmanipulerade eller på andra sätt kunde betraktas som skadliga, eller farliga. Nej problemet med dessa fröer var helt enkelt att de var ovanliga, icke-kommersiella eller gamla sorter och så vidare. Registreringen i sig kostar pengar, och för många av sorterna gäller att den sammanlagda försäljningen per år hamnar under registreringsavgiften per år, eller att de är gamla och inte har den typen av dokumentation som krävs. I praktiken skulle det innebära att massor av frösorter riskerar att försvinna. Jag tänkte först att det var ett skämt, sedan att någon av ideologiska skäl överdrev, men vartefter jag såg nyheten i fler och fler medier så insåg jag att det faktiskt stämde.

Så vad ska vi göra i dessa tider. Jag uppmuntrar till subversiv verksamhet. Byt fröer med varandra. Plantera saker vart helst ni står och går. Låt den biologiska mångfalden blomstra. Det finns en förening som stödjer detta, som heter Sesam. Här kan du byta fröer med andra, ofta lite ovanliga sorter. Du betalar en medlemsavgift och portokostnader och sedan erbjuder du dina fröer och får ta del av andras.

The revolution will be cultivated!

Hösten är på god väg antingen vi vill eller inte. För mig är hösten en favoritårstid. Särskilt tycker jag om oktober, hög luft, röda löv, tjocka tröjor och tända ljus. För odlingsåret är hösten en ganska skön period. Det blir lite tid för eftertanke. Det är dags att utvärdera årets säsong. Vad gick bra, vad gick dåligt? Vad fick jag för mycket, respektive för lite av? Är det något jag saknat under säsongen som jag vill testa nästa år. Hur har jorden mått och så vidare?  Det är också en tid för jordbearbetning inför nästa år. Det ska grävas och gödslas. Kanske ska något planteras som tar lång tid på sig.

Vitlök är en sådan sak. Den sätter man lämpligen på hösten för skörd nästa sommar. September till november går bra. För hobbyodlaren fungerar det att peta ner lite vanliga vitlöksklyftor i jorden. Välj en ekologisk vitlök. Besprutad vitlök kan, förutom att den innehåller gifter, vara steril. Placera vitlöksklyftorna med den spetsiga ändan uppåt, ca 5cm djupt och med 10-15 cm mellanrum, i ganska välgödslad jord, så får du fin vitlök till nästa år. Vitlöken kan också odlas inomhus i kruka.

Varifrån får man tag i gödsel om man inte har egen kompost eller vill åka till plantagen och köpa stora säckar fabriksproducerat gödsel? Stall och andra djurgårdar är ett hett tips. Även stadsbor har ofta något sådant inom räckhåll. I Göteborg finns rester av 70-talsfenomenet 4H-gårdar, det vill säga små lantgårdar i städerna med djur och odling, dit barn och vuxna kan gå för att titta på djuren och också delta i arbetet på gården. 4H-gårdarna är tänkta att likna självförsörjande bondgårdar, och skilja sig från djurparker genom sitt perspektiv av deltagande. Annars finns det i många bostadsområden kompostinsamling, som hyresgäster kan få del av till odlingslotter och liknande. Ytterligare ett alternativ är aska, om man kan få tag i det.

Viktigt att tänka på om man använder stallgödsel är att den är väl brunnen, alltså att den har legat en längre tid, upp till ett år, och att de olika 'ingredienserna' har hunnit förmultna. Man kallar det brunnen gödsel, eftersom det uppstår värme i förmultningsprocessen. Obrunnen gödsel som läggs direkt i grönsakslandet kan i värsta fall bli så varm att den bränner växternas rotsystem. Obrunnen gödsel kan också innehålla mer av tillexempel frön från ogräs och annat som man inte vill ska växa. Hittar man bara obrunnen gödsel så brukar det gå bra att blanda upp den med jord, eller att låta den ligga i några månader innan man använder den.

Annat som är bra att plantera på hösten är fruktträd och bärbuskar. De mår bra av att få rota sig långsamt under vintern, när kraften inte går åt till bladverk och blomning. Viktigt vid frukt och bärplantering är att gräva en tillräckligt stor och djup grop. Ju större träd desto större grop. Hösten innebär också rea på plantskolor. Jag brukar ju inte vanligtvis uppmana till konsumtion, men för att fynda fruktträd gör jag tummen upp.