Med örat mot marken
För åtta och ett halvt år sedan fick jag ett flygblad i handen. Jag var på Heden, på Fritt forum, demokratifestivalen som året innan blivit överkörd av en hord poliser med revanschlusta efter kravallerna på Avenyn. Organisationerna som deltog i Fritt forum var fortfarande skakade av vad som hände året innan och rättegångarna mot aktivister pågick för fullt.
Flygbladet kom från ett gäng journalister som hade fått nog av stadens ensidiga och onyanserade medier som målade upp bilden av poliser och Avenyföretagarna som oskyldiga offer och ”de stenkastande ungdomarna” som ursinniga förövare. Bevakningen av EU-toppmötet var så klart inte den enda bristen hos medierna, men det blev symptomatiskt för deras allmänna hållning och snäva verklighetsbeskrivning.
Journalisterna ville starta en ny tidning med målet ”att vitalisera den demokratiska dialogen i Göteborg, att granska makten och ge fler möjlighet att bli hörda och sedda”. Tidningens slogan var ”med örat mot marken”.
Några dagar senare satt vi på Lagerhuset och gjorde den första av flera pdf-tidningar som vi delade ut på demonstrationer, seminarier och fester med uppmaningen om att teckna en prenumeration så vi kunde nå den gyllene 2 000-gränsen för presstöd.
Hösten 2003 fick Madelene Axelsson, Caspar Behrendt och jag chansen att göra utrikes för Stockholms Fria. Vi fick dela på en 35-procentig tjänst och en dator. Inte mycket, men vi hade i alla fall en bas för att kunna lansera en webbtidning och för att få in de sista prenumeranterna. Till slut, den 29 januari 2005, kom det första numret av GFT på papper.
Sedan dess har vi gett ut fler än 300 nummer – drygt 5 000 sidor med nyheter, kultur och debatt där vi ger utrymme åt berättelser och perspektiv som inte platsar i mittfåremedia. I dagens nummer har vi följt upp några av artiklarna från GFT:s första år.
Hjälp oss fortsätta genom att prenumerera eller ge bort en prenumeration
